Traffickingmål – ”Maria” och hennes barn

Maria kommer från Nigeria men flyttade till Frankrike där hon fått löfte om jobb. Istället hamnade hon i händerna på människohandlare i Frankrike. Hon fördes vidare till Italien och blev även där tvingad att sälja sex under lång tid. Traffickingligan tatuerade till och med hennes kropp för att markera sitt ägandeskap. Efter tio år i prostitution och flera flyktförsök, lyckades Maria äntligen fly landet och ta sig till Sverige, där hon ansökte om uppehållstillstånd för sig själv och sina då nyfödda tvillingar. Men trots att hon och barnen var under hot i Italien så beslutade Migrationsverket att överföra dem tillbaka dit.

Människorättsjuristerna biträdde Maria och barnen i deras överklagan mot myndighetens beslut. Huvudregeln i Dublinförordningen anger i Marias fall att asylansökningarna ska hanteras i Italien, såsom första asylland, men Människorättsjuristerna anförde att Migrationsdomstolen måste göra ett undantag i Marias fall. Undantaget i art. 3.2 Dublinförordningen gäller endast om det finns systembrister i mottagarlandets asylförfarande som utgör allvarliga och klarlagda skäl för att anta att sökande löper en verklig risk för att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling.

Migrationsdomstolen gick på Människorättsjuristernas linje och gjorde bedömningen att även om de olika omständigheterna i Marias fall var och för sig inte utgör skäl för undantag, så föreligger det efter en samlad bedömning starka humanitära skäl till att inte överföra Maria och hennes två barn till Italien. I sitt beslut vägde även domstolen in principen om barnets bästa. Migrationsdomstolens beslut om undantag från Dublinförordningen är i princip unikt och banar väg för ny praxis inom området.

Maria och hennes två barn kan nu, tack vare beslutet, få sin asylansökan prövad i Sverige.

Maria heter egentligen något annat.

Läs nyhetsartiklar om fallet här:

Läs inlagorna i mallet här: